onsdag 14 januari 2009

Rasist eller kommunist?

Trött på förkylning och isolering. Känner hur tankar och horisonter kryper ihop och hur skitsaker växer. Som att skriva om bäst före-datum på honungsburkar och bevarandet av traditioner. Jag blir en farlig skribent som kan profilera mig som surgubbe kring struntsaker. Strukturerad bitterhet. Andnöd med näsan långt in i naveln.

Men tar en Vick med citronsmak och riskerar att sjunka ännu längre ned i oväsentligheter.

Såg Hasses & Tages Äppelkriget ikväll. Upptäcker hur länge sedan det var jag såg den, den känns både bekant och ny. Överraskande rolig i detaljerna. Gösta Ekman förstås som "PR-kille" som försöker slänga sig lite med amerikanska uttryck. Din "sales promotion" fungerar inte på mig, säger han när Hasse Alfredsson försöker sälja sin portabla blomlåda i attachéväska. Bröderna Åke och Roy Lindberg, Max von Sydow och Martin Ljung, som ser likadana ut och pratar gemensamt, några ord var. De driver ett jordbruk, rädda för djur. Skräms av den pipande kycklingen och försöker kasta på seldon på hästen när det är dags att plöja.

Kuriosa: den unge greven säljer slottet till direktör Volkswagner som ska bygga en bingohall där i storsatsningen Deutschneyland. Den pojken spelas av Hasses son Tomas Alfredsson, nyligen Guldbagge-belönad regissör. Då sex år gammal.

Men lite svag och förutsägbar i den övergripande storyn, den är roligare i början än i slutet.
Tycker jag. Och verkligen en 70-talsfilm. Med ett tidigt miljöbudskap men med klichéer som man kan fundera kring hur de skulle tas emot idag.

Naturvårdsverket tillhör naturligtvis till the bad guys. Dess generaldirektör Valfrid Paulsson stod ju inte så högt i kurs i den Kånken-bärande näbbstövletrampande miljörörelsen på 70-talet. Där jag själv kramades runt...

Naturvårdsverkets föredragande uttalar sig för projektet Deutschneyland, då ängarna i Änglamark ska täckas med betong och "det blir mycket lättare att hålla rent". Och flygplatsen gör ju att det inte kommer att bli så många fåglar som skitar ner i Änglamark...

Hade filmen gjorts i en annan tid hade den kanske stämplats som odemokratisk. Befolkningen vill ju först ha semesterbyn Deutschneyland för att den skulle ge jobb och de skriver på en namnlista för detta och skickar till regeringen. Men den snor de få upplysta aktivisterna och förfalskar så att den blir en protestlista mot projektet. Kommunpolitiker är naturligtvis korrumperade pampar. Riksdagsledamoten som är för Deutschneyland är också korrumperad förstås. Honom kan man droga på ett kul sätt så han gör bort sig i riksdagens talarstol.

Om en ledarskribent på Svenska Dagbladet och halva MUF för några år sedan kunde stämpla seriebjörnen Bamse som kommunist, så hade absolut Äppelkriget kunnat beskyllas för både det ena och det andra.

Det andra skulle i så fall vara rasism. Den lönnfete tysken i lång skinnrock, direktör Volkswagner, är den som ska skövla Änglamark och bygga Deutschneyland. När schaktmaskinerna och lastbilarna fulla med byggnadsarbetare i givakt rullar in i det lilla samhället då står direktör Volkswagner på balkongen och inspekterar trupperna med armarna i kors. Som det anstår en tysk ledare!

Den skånske äppelodlarfamiljen är motståndsrörelsen som med hjälp av naturens magiska krafter till slut stenar tysken och den kvinnliga kommunpampen som försöker fly "med guldet".

Det kan man ju fundera över när man i verkligheten möter ganska många tyskar som uppskattar de svenska fjällen eller småländska röda stugor mitt ute i skogen. Och när svenskar är överrepresenterade i Thailands stora turistkomplex med viss Deutschneyland-varning...

Jag gillar Äppelkriget, tro inte annat. I slutet dansar Evert Taube med Monica Zetterlund och Sven-Bertil sjunger Kalla den änglamarken. 70-talet när det är som vackrast. Men man kan ju fundera över vad som är politiskt godkänt och förkastligt i olika tider.

Jag gillar den ursprungliga Bamse också, tecknad av missionsförbundaren Rune Andréasson. Bamse hjälpte mig att ta upp goda värderingar med dotter C när hon växte upp. Serien stämplades som kommunistpropaganda i en annan tid. Debatten om detta och ifall Batman och Robin är gay, har rasat i fyra år nu på sajten Serieforum upptäcker jag (ja, jag är sjuk!) Kanske hävdar en del ungmoderater och renhållningsarbetare fortfarande att Bamse är kommunist?

Det hade nog Karl-Bertils pappa också tyckt. I alla fall innan byrådirektör H K Bergdahl fått honom på andra tankar.

Eller så ser de hur Bamse har förändrats. Är du också sjuk kan du ju kolla hur debatten går. Googlar du på Bamse och kommunist så får du 3 300 träffar... Lite kul är det ju i alla fall att Carl Bildt gav en Bamse-slips till president Clinton. Bildt får ju vara glad att han inte levde i McCarty-tiden.

1 kommentar:

lm sa...

"Jag gillar den ursprungliga Bamse också, tecknad av missionsförbundaren Rune Andréasson."

Intressant. Var kommer informationen om Rune Andréassons engagemang i Missionsförbundet?