Gardell och eländet

Elände, elände, elände.

Jag såg Jonas Gardells serie De halvt dolda i fyra avsnitt på SVT. Sista avsnittet gick igår. Känner det nästan som han stulit fyra timmar av mig för att plåga mig. Har man börjat se ett drama med mycket starka känslor är det svårt att sluta se den. Hur kommer det att gå för de här stackras människorna?

Gardells drama fick mig att tänka på en gammal Hasse&Tage-sketch med en nyhetsuppläsare på TV som läser och allt är bara elände, elände, elände. En gång säger han "statsminister Elände.. förlåt, ska vara Erlander..." och sen fortsätter han... "elände, elände, elände..."

Jag förstår inte vad Gardell vill med en sådan serie. Jag tyckte inte om den. Jag tyckte den var fylld av klichéer och överdramatiseringar och övertramp. Eländesporr!

Jag är inte främmande för att se och lyssna till människors och framför allt barns lidande. Jag sitter i BRIS - barnens hjälptelefon på söndagar. Jag har pratat med barn som lever i liknande eller värre helveten än de som Gardell dramatiserade och körde upp i fejjan på oss. Barn som med darr på rösten börjar formulera sitt eget helvete och med ett hopp som är nästan släckt försöker hitta en utväg. Det är lättare att lyssna på och prata med dem än det var att se Gardells eländesporr.

Läs BRIS-rapporten om du vill ha en uppfattning om hur barn har det även när det är svårt. Den innehåller tuffa fakta som kan vara en grund för insatser och aktivitet. Gardells De halvt dolda lämnade mig bara med vanmakt och handlingsförlamning.

Det här är min privata upplevelse av Gardell-serien. Kanske är din helt annorlunda och kanske vill du ge ett bidrag till ett arbete som görs för att hjälpa barn ta de första stegen ut ur sitt mörker. BRIS verksamhet bygger på bidrag från företag och enskilda.