I sista minuten

Ett ljus i januarimörkret. Snöflingor i januariregnet.

Inte bara några få snöflingor. Över två meter i skidsystemets översta välpistade slingor.

I sista minuten som den här gången verkligen betyder sista minuten, när äntligen dotter C lyckades få ledig så satt jag och bokade på nätet på flera resebyåer. Och de sista resorna formligen försvann framför näsan på mig, på skärmen.

Men vi knep två ospec med dusch och wc på rummet. I Courmayeur. Idén om Frankrike var snart översnöad och glömd och doften av italiensk mat trängde undan hotet från österrikiska knödelorgier med surkål och schweinshaxe och andra gourmettungviktare... Känns bra! Viva Italia.

Courmayeur är inte störst men en klassiker. MonteBiancos sydsluttningar, längst inne i Aosta-dalen. Dit jag kom på motorcykeln med Luddee och Urban sommaren när jag var 18 år och matade in Santanas Samba Pa Ti fyra gånger i jukeboxen, för jag ville dansa med den där vackra italienskan. Varje gång just den låten spelades så var det en flock med italienska gosssar som studsade runt henne. Kändes som i en Fellini film, men jag undrar om jag hade sett någon sådan redan då...

Till slut blev det min tur! Och till slut ska vi väl få åka lite skidor även den här vintern, dottern och jag. Känns underbart. Nu bara bli frisk ordentligt från den här segförkylningen!