Äntligen hockey-VM?

Så tillhör man minoriteten igen!

När de flesta sportfånar pratar fotboll, så gäspar jag och letar nyheter om hockey-övergångar. Inte ens i första hand i elitserien. Allsvenskan. Västerås.

När Champions League slutspelet mellan Europas största fotbolls(bo)lag, drar till sig intresset då smygläser jag om Stanley Cup-slutspelet. Och när många längtar efter svenska fotbollslandslagets nästa kvalmatch till VM - eller är det EM? - så nöjer jag mig med hockey-VM som just rullat igång och försöker knysta om lite uppmärksamhet.

Men devalveringen är ett faktum. Tre Kronor är inte lika mycket värda som när jag var pojk. Flytten till TV 3 för gissningsvis 20 år sedan har gjort att man tappat många tittare i flera generationer. NHL som plockar över många unga europeiska spelare innan de hunnit bli folkkära i sina hemländer och NHLs sena slutspel om Stanley Cup, bidrar till att sänka värdet på de europeiska landslagen. Och alla turneringar som Sweden Hockey Games, gamla Izvestija som blivit Channel One Cup och de andra turneringarna som ingår i Euro Hockey Tour... och så på det ett uttunnat VM varje år. Vem orkar bry sig, så där på riktigt?

Det har blivit kvantitet i stället för kvalitet och jag tror hockeyn har en del att lära från eller åtminstone avundas fotbollen som bara har VM vart fjärde år och EM vart fjärde.

Hockeyn i OS är ju en riktig höjdare med alla världens bästa spelare på plats. Det kanske vore läge för hockey-VM vart fjärde år och så hockey i OS vart fjärde år?

Intressant ämne så här när våren charmar och värmer? Nja, jag skrev ju inledningsvis att jag tillhör minoriteten. Den lilla grupp som blir glad av att Patrik Berglund anslutit till Tre Kronor i Bern...

Twittra?

Funderar inte på att börja twittra.

Man kan väl skriva med max 140 tecken här med. Om man nu har så lite att säga.

Det här är 144 tecken. Givande?

Sociala medier?

Sociala medier? Det är väl en märklig beskrivning.

När jag var förkyld och isolerad och hade en massa tid över, då var det fart på mitt "sociala medium". Badcold-bloggen. Och det var kul och jag skrev på i min ensamhet och fick till och med någon kommentar då och då.

Men vad var det som var så socialt?

Nu har jag misskött min blogg och jag ber nästan om ursäkt för det. Inte ett inlägg sedan 5 april. Men det beror inte på att jag skiter i - ursäkta uttrycket - mina läsare. Utan för att jag var ovanligt social.

Det har ju för tusan blivit vår. Jag har öppnat upp landet med min svåger och röjt runt där med syster och dotter. Jag har haft vänner på middag i stort och i smått fyra gånger på 11 dagar. Jag har sett en kvinna djupt i ögonen och låtit allt annat försvinna för en stund. Jag har varit med några vänner för att lyssna på Jonas Gardell och mött en fullsatt Kungsholms kyrkas stängda kyrkport och så hamnade vi på en hotellbar och var sociala och spånade framtidsdrömmar. Jag har varit ute och käkat och tagit en öl eller två med en gammal vän och kollega som var min trognaste frilansskribent i mitt förra jobb. Jag har varit social.

Och då har det sociala mediet fått ta en paus.

Jag bloggar på. Men tycker "sociala medier" är ett ovanligt löjligt begrepp för en halvssocial företeelse. Nästan lika fånigt som när företrädare för den så kallade bloggosfären kallar riktiga medier för gammelmedier.

Jag hoppas att ni läser mina spridda tankar i framtiden med. Och att ni framför allt har ett rikt socialt liv.

Hörru Schultz!

Läser i senaste Veckans Affärer hur chefredaktören Pontus Schultz sågar de svenska storföretagen som drar ner på reklambudgetarna i den fallande konjunktur vi befinner oss i. Korkat tycker Schultz och sätter närmast likhetstecken mellan kommunikation och reklam.

I samma nummer, ja till och med mitt inne i Pontus Schultz artikel med underrubriken "Svenska storföretag kan inte kommunicera", ligger en intervju med Sverigechefen för Google, Stina Honkamaa.

Google kan knappast beskyllas för att inte kunna kommunicera eller vårda och höja värdet på varumärket.

Samma Google som lagt noll kronor på reklam...

Pontus Schultz brukar oftast hamna rätt och är intressant att läsa. Men här blev det väl lite fel. I och för sig sponsrar Veckans affärer numera Guldäggsgalan där reklambranschen hyllar sig själv, men nog bör väl Pontus Schultz se att kommunikation och marknadskommunikation är mer än reklam?

En lågkonjunktur med svarta rubriker i medierna dag efter dag, är väl som gjord för lite PR-satsningar...

Trötthet som den rätta känslan

Skönt fredagstrött redan efter 1,5 glas rött. Jobbveckan gått bra.

Stearinljus. Så ska det låta i bakgrunden. Ny tavla på väggen.

Olivolja och krispig blandsallad och flingsalt. Nyriven parmesanost och pasta och bönor med det perfekta tuggmotståndet. Tidningsartikeln jag inte hann läsa i morse.

Små krav och stor fredagskänsla. Bäddat med nya lakan. Allt känns bra och kommer att kännas bättre.

Till Blidö imorgon bitti för att öppna upp. Antikmässan på söndag.

"Man ser golvet!"

Jag brukar ha rätt stor 70-talsinspirerad förståelse för människor inklusive deras svagheter. Söker hellre förklaringar i bakgrunder än omedelbart dissar folk och deras misslyckanden.

Men så kom jag hem lite sent från jobbet, fixade mat och plockade ur diskmaskinen och zappade fram till en program på TV4 som jag aldrig sett. Och förhoppningsvis aldrig kommer att se igen. "Rent hus".

Har du sett det? Man tror att det är ett dåligt skämt, nån Hey Baberiba-variant av Äntligen hemma. Då kommer glada, upphetsade människor in och säger "wow" till deras omgjorda och oftast ganska snyggt designade hem.

I Rent hus kommer människor in och skriker "wow" för att någon har städat deras äckliga röriga hem! Rop som "man ser golvet" och "oj - en gardinstång!" blandas med pinsamheter som "vilken bra idé med lådor under sängen" och programledarens "här har ni ett schema där det står när ni ska städa..."

Bakterieodlingar ur deras kök och badrum som man nästan kan känna stanken av framför TV:n. En barnkammare med högar av vuxenskräp över golv och i sängar. Trasiga vitvaror och bilar på tomten. Dumma människor som inte kommit på att man kan städa och diska. Och som sedan är så mediekåta och korkade så de ställer upp i TV och visar upp sin egen misär och slöhet.

Det värsta är att jag i detta utbrott av förakt ändå tror att Rent hus kanske har en uppgift att fylla - för att visa en del andra pappskallar att det faktiskt går att röja i äckligt självförvållat kaos hemma.