Jag är inte en sån som bloggar, skrev jag. Men jag är en väldigt flexibel och modern person. Så bloggen som föddes under en sällsynt seg och trist förkylning får väl leva vidare ett tag till.
Men nu är det vardag. Vem har tid med sånt här? Det får vi väl se, men jag smygkollar ju på statistiken och så länge läsarantalet ökar så kanske jag ska fortsätta i alla fall. Ett tag till. En dag i taget. Lev nu. Carpe diem. Halleluja!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar