Jag kan riktigt se dig och dina polare hemma i stan knattra runt på era fartåk. (syftar givetvis på bilden nere till vänster). Vad var det han hette, kille som sa "Giiiiivet"? Var han med på den tiden?
Jag är inte en sån som bloggar, skrev jag. Men jag är en väldigt flexibel och modern person. Så bloggen som föddes under en sällsynt seg och trist förkylning får väl leva vidare ett tag till.
Men nu är det vardag. Vem har tid med sånt här? Det får vi väl se, men jag smygkollar ju på statistiken och så länge läsarantalet ökar så kanske jag ska fortsätta i alla fall. Ett tag till. En dag i taget. Lev nu. Carpe diem. Halleluja!
2 kommentarer:
Jag kan riktigt se dig och dina polare hemma i stan knattra runt på era fartåk. (syftar givetvis på bilden nere till vänster).
Vad var det han hette, kille som sa "Giiiiivet"? Var han med på den tiden?
Ha ha! Roliga Åsa! Han hette Tommy. Han körde en Rex! Giiivet!
Men ett år senare körde vi motorcyklar. Han Yamaha och jag Suzuki. Då jääälar var vi fräna!
Skicka en kommentar