Utanför ytterdörren

Juldag och hesheten börjar bli som en gammal vän. "Jaha, vi möts den här morgonen också... ska vi börja med en rejäl snytning och ett par sprut Otrivin och en liten dos Bromhexin - fast den j-kla skitmedicinen inte ens har en placeboeffekt - innan frukost?"

Mor och far kom från Gävle, guidade av deras gode vän TomTom eller vad han heter. Kaffe och julklappar til pappa och mig. Förbi Daglivs på Fleminggatan/S:t Eriksgatan och köpa blomma och sen ut till Sanna och Claes och lille Abbe i Vaxholm. Höll på att glömma Arty, den fina dalmatinern. Glömmer man honom gör han sig ibland påmind med en fjärt!

Kicki och snart 5-åriga gokillen Noel, Björn och deras mamma och kusin kom samtidigt som vi. Nästan hela "familjen" med föräldrar samlad, men vi saknade Sophie - vackra yrvädret - som var hos föräldrarna över jul. Skönt att ha kommit ut bland människor igen och särskilt skönt att komma ut och landa i denna församling och till julmiddag med dem.

Den korta versionen är att det var underbar mat, tillagad av Sanna och Claes. L-a-g-a-d på riktigt av fina råvaror och med tålamod. Den långa beskrivningen skulle ta för lång tid att ge sig in på. Säger bara Sannas vitlöksströmming och Claes kantarellsås till rensteken. Ett julbord som skulle kunnat vara med på film. Och ostar som hade sprungit eller flutit ifatt om de hade blivit bortglömda. Med ett dessertvin som fick Kicki och mig att slå fast att 2009 ska bli ett dessertvinsår.

Det roligaste var nog mammas flickentusiastiska glädje över hennes julklapp: ett par halsband, designade och tillverkade av Sanna. Hon var så glad. Och så snygg i dem. När köpte hon ett nytt halsband senast? Det vet hon nog inte själv. och när köpte jag ett nytt halsband till henne? Har inte hänt innan ikväll.

Ett skönt, stapplande återtåg in bland de levandes skara, från förkylningskarantän hemma vid TV:n. Och bloggen. Nu har jag bloggat i tre dagar!?