Ute i vardagsrummet står en apparat och småsurrar lite mysigt och trivsamt just nu. Det är min DVD-spelare med hårddisk som man kan bränna DVD-skivor med. Eller "på". Eller "i". Jag vet inte riktigt om man bränner skivor med eller på eller i DVD-spelaren och för en stund sedan visste jag inte ens hur man brände dem.
Jag köpte den på mellandagsrean för två år sedan och har spelat in en del. Några Bergman-filmer. Wallenberg-serien som gick på SVT för nåt år sedan, några avsnitt av Vita Huset, en Almodovar och en Wim Wenders. Lite annat och så har det blivit fullt på hårddisken och så har jag raderat nån meningslös feel good-film med Meg Ryan och Tom Hanks och sen har det blivit fullt igen...
Till slut blev jag förkyld. Och inte bara startade den här bloggen utan letade också fram den där bunten (karusell tror jag de kallar en sån där trave...) med DVD-skivor, oformaterade. Satte in en i spelaren och tryckte på fjärrkontrollen och kände det som om livet stod på min sida för vips så hade jag bränt den första skivan.
Det var inget svårt alls, om du frågar mig. Och jag kollade inte ens manualen.
Märker hur lätt det är att skriva om meningslösheter när man har en blogg... Tur att jag inte har hund för då skulle jag väl snart lägga ut bilder på dem, så ni kunde se!
Tacksamhet och lycka
11 år sedan
4 kommentarer:
Det heter inte DVD-skiva! Digital Video Disk-skiva. Tårta på tårta. DV-skiva eller DVD.
Jmfr. CD, (Compact disc, eller C-skiva).
Å
Heja! Jag gillar din blogg och dina meningslösheter!
Hej sjukling. Du har aldrig gjort en blogg. Jag har aldrig läst någon. Aldrig - i hela mitt liv. Det finns såna rester av mänsklighetens skrumpnande stamträd. Det skrumpnar visst fortare nu - enligt påven, som är livrädd att alla homosar ska fortplanta sig och förvrida vårt kära släkte i en allt snabbare degenerering. Ta bort påven... Undrar förseten hur man gör när man har skriit färdigt... Jag menar så att det står Anders sa... Det ser så himla ITK-anpassat ut. Som om man vore född bloggare, men det är man ju inte. Annars så misslyckades jag med att skicka mitt julbrev till dig. Mitt och mitt, förresten. Som vanligt är det min dotter som skriver. Jag är bara avsändare. Men det är fint det med. Man är liksom nödvändig då. Det är fint att vara nödvändig. Men mitt mail till dig var alltså onödigt. Det liksom studdsade på Cargos brandväggar - eller nåt sånt....
Du bor alltså 3 minuter från mitt jobb. Skit. Inte att du bor där, men att vi aldrig lyckas få till det. Inte En bit mat och ett stilla samtal... Nu önskar jag att du blir frisk och tackar dig för att du fört in mig i bloggvärlden. Nu kan jag säga på jobbet att jag bloggade på julafton. Det låter fint - modernt på nåt vis. Nu ska vi se om det står "Anders sa". Jag får säkert ett felmeddelande. Det brukar jag få.
Så, G J och GNÅ
Välj profil... Va fan är det? Ange webbsida. Jag har väl ingen webbsida. Ordkontroll? Stavning alltså, eller... Det sitter en lite handikappgubbe vid rutan. Är det någon slags digital avkänning av hur jag känner det? Du måste ange alla bokstäver? Ska jag skriva om dravlet en gång till?
Jaha, "Din begäran kunde inte bearbetas. Försök igen". Jag visste väl att det skulle gå åt helvete.
Ja, du Åke. Du kan ju gå in och köpa en C-skiva eller varför inte gå in på stormarknaden och säga att du vill ha en kompakt disk, men bli inte förvånad om du går ut med en bänkdiskmaskin under armen...
Skicka en kommentar