Lördag förmiddag på Blidö och tiden har stannat. Duggregn som aldrig blir regn på riktigt och aldrig slutar. Verandan målad och står och ser fin ut. Kaffet urdrucket och musiken har tystnat.
Bara vinden som susar diskret och prasslet från en tidning som vänder blad då och då här bredvid. Det är Claes som läser.
Snart har systerson tagit bussen till kompis på norra delen av ön och farmor och farfar, som jag numera kallar mina föräldrar, anlänt och det blir väl kaffe igen.
Sedan ska jag måla sockellister. Och båten ska i.
Men nu står tiden still och prasslet av en tidning är fullt tillräckligt för mina öron. I tystnaden hör jag plötsligt en talgoxe. Fyra holkar har fått invånare denna vår.
Tacksamhet och lycka
11 år sedan
2 kommentarer:
Ja, Mats gör sig bra i text. Också.
Nu får jag väl till slut erkänna att jag hängt här ett tag, och följt dina tankar. I ett lite egendomligt utslag av dåligt samvete har jag inte gett mig tillkänna. Jag skulle ju hört av mig och svarat på ditt mail då för... tre (tre?) år sen, men jag har fasligt svårt att få saker gjorda när jag väl börjat skjuta upp.
Jag är hursomhelst glad att jag hittade dig här!
Och jag är glad att du både hittade mig och gav dig till känna!
Och det är ju inte tre år sedan jag mejlade dig utan två år och tio månader sedan skulle jag tro... :-) Så skippa det där med ett underligt (ja!) dåligt samvete.
Du har haft fullt upp och jag har haft fullt upp.
Du är nog den första person jag känner som bloggade, redan för knappt tre år sedan. Eller den andra om man nu ska vara så petig... (Fredrik Bisonblog var den första) Sen började dottern blogga när hon var i USA och jag fattade ändå inte hur man kunne lägga tid på sånt. Fast jag uppskattade verkligen möjligheten att följa henne då.
Och sen blev jag förkyld och badcold-bloggen föddes. Och jag fattar fortfarande inte hur folk kan lägga tid på bloggande. Så nu förstår jag inte ens mig själv...
Kul att du dök upp - kram!
Skicka en kommentar