Torsdag kväll och Göteborg visar sig från sin vackraste maj-sida. Ljummet i luften och endast lätta vindpustar. Jag går från Centralen mot den nedåtgående solen. Hotell Rivertons skye bar och trevligt sällskap och faktiskt champagne i en ishink och hela hamninloppet nedanför våra fötter. En guldkantslucka i vardagen.
Solen blir rödare och dalar ned mot Ramberget. Helgeflundrafilé och en pinot noir fungerar alldeles utmärkt ihop och potatismos med nyriven pepparrot är en delikatess och Göteborg är en fantastisk stad och Älvsnabben ilar mellan fastlandet och bryggorna på Hisingen och Stena Lines tågfärja fylld med lastbilar hinner både glida in, lasta om och lägga ut igen.
Och solen går ned och ljusen tänds och till och med Göteborgs energis felplacerade värmeverk får en viss aura och jag kommer att tänka på motsättningar mellan Stockholm och Göteborg. Eller mellan lokalpatrioter från huvudstaden och framsidan.
Så patetiskt fånigt det kan vara när stockholmare och göteborgare går i klinch med varandra och lyfter sin egen stad till skyarna och dissar den andra. Varför kan de inte se charmen och det vackra hos båda? Som drottning och kung. Som salt och peppar. Som Stockholm och Göteborg. Det vore väldigt halvt med bara den ena.
Små människor tror att de blir stora bara för att de kommer från en stor stad. Kanske uppskruvad lokalpatriotism helt enkelt kommer ur svag självkänsla?
Tänk vad trygg och generös man blir om man är född i Örebro och uppvuxen i Västerås.
Nu skall jag snart gå ut och träffa Tess och Cissi och Sven och några andra. Och äta middag vid vattnet i världens vackraste huvudstad.
Tacksamhet och lycka
11 år sedan
1 kommentar:
Mmm, vilken fin beskrivning! Du e verkligen en kungspoet! Hälsning från Drottningen af Göteborg
Skicka en kommentar