Livet som en helhet

Jag är ingen specialist på balans i tillvaron. Fast jag är övertygad om att balansen är viktig så blir det ofta för mycket jobb i veckorna och ibland på helgerna och jag får liksom inte till det på något annat sätt. Förmodligen för att jag gillar mitt jobb för mycket för att göra det halvhjärtat. Eller en kombination av passion för jobbet och att vissa andra bitar saknas. Något att reflektera över och sedan göra något åt.

Jag tror livet kräver ständig utvärdering och nya planer och prioriteringar. Och utan planering så går det mycket tid utan att så mycket händer. Det gäller även fritiden.

Skönt då att summera en helg som med en blandning av planering och god slump och andras förslag blev riktigt bra.

Iväg från jobbet i fredags i hyfsad tid. Mat och val av enkla fredagsrecept redan avklarade dagen innan. Dämpa ner belysningen, låta den vara punktvis och komplettera med många levande ljus. Möte med modig, fräck rolig tjej som går sina egna vägar. Ett sånt där möte som gör livet större och varmare. Som gör framtiden lite mer spännande.

Sover ut och äter frukosten i lugn och ro. Jag pillar i mig rätt schyssta frukostar även på vardagar, tror jag lärde mig det när jag körde buss för många år sedan och bodde vid Roslagstull och väckarklockan stod på 03.20. En hemsk tid, skulle den dessutom kombineras med stress så skulle det vara för dåligt liv. Inte börja dagen med stress, hellre ställa klockan en kvart tidigare och äta riktig och lugn frukost.

Åker förbi K-Rauta efter sena lördagsfrukosten. De har lyckats locka mig med annonsering. Heder åt dem för det, inte många som lyckas med. Tre säckar björkved för 99 kr. För den sortens värme och björkvedens lugna, tysta brinnande.

Vidare till en vernissage. Konstnären Per Lindqvist, PLQ, som har målat en sak jag har och som jag gillar mycket: Mr Wingler. Nu ställer PLQ ut på galleri Jan Wallmark till 4 april. Vi har haft en kort mejlväxling om den där Mr Wingler som han gjorde 1990 och som jag köpte av min konstmentor Claes M. Kul att träffa konstnären och det verkade han tycka också. Jag köpte en liten tavla i olja, så nu har jag två PLQ.

Med några lyckade filbyten och flax vid rödlysen hinner jag precis i tid till Bris-passet. Passen kan vara så olika men alltid brukar det vara trevliga jourare som man pratar lite med före och efter passet i telefonen med barnen. Och Bris-ombuden, de anställda, som coachar oss och ger råd och kan ta hand om svåra fall - de är fantastiskt bra. Nu hade jag ett riktigt bra Bris-pass med 5 viktiga samtal på tre timmar. En känsla av meningsfullhet när jag åkte därifrån på kvällen ut till Älvsjö och middag hos syster Anna med familj. Gillar hennes pojkar och man och trivs med dem. Vi pratade vår, öppning av vårt numera gemensamma lantställe i Roslagen och sommarplaner.

Försökte komma hem i något sånär tid, glatt ovetande om hur det gick i Andra chansen. Det var femte chansen jag hade att se en melodifestival-uttagning och jag har missat alla fem. Inte som något småsurt avståndstagande utan bara helt enkelt för att det alltid har funnits roligare saker att göra.

Upp klockan kvart i sex på söndagsmorgonen och gjorde frukost. Starkt, mörkrostat kaffe i termos och mackor som packades ner i pjäxväskan. Taxin väntade halv sju och strax därfefter satt jag och kompis Hans på skidbussen till Romme. Åkte från vi kom fram och liftarna hade öppnat tills det var dags att packa in i bussen och åka hem. En skön dag och jag satt i bussen med iPoden på vägen hem och bara kände mig nöjd och lyssnade på gamla Cream-låtar med Eric Clapton och sedan en David Bowie-blandning och mörkret föll.

Då slog det mig vilken bra helg det hade varit. Vilken helhet och balans. Möte med fin tjej, god mat, samtal och förtrolighet, lugn lördagsfrukost och björkved och konst och kultur och engagemang ochg frivilligarbete och familjen och middag och sommarplaner och tidig söndagmorgon och skiddag i backar med mycket snö och musik i lurarna som stängde ute pellejönsfilmen de visade i bussen hem.

Framme i Stockholm tog jag tunnelbanan hem för att det kändes så j-kla hurtigt och friskt att gå där med skidfordral och pjäxväska och hjälmen slängande. Så sällan jag går och ser sportig ut i Stockholm.

Tortellini och ett glas rött och Aktuellt.

Nu slocknar snart björkvedsbrasan. Det är snart läggdags. Och jag ser fram emot veckan som kommer.

En stund av formulerad tacksamhet var väl detta skrivande.