Konstiga nöjen

X2000 efter att ha smitit från ett möte innan det var slut i Solna. Bokade biljett tidigt så 1:a klass var nästan samma pris som 2:a. Och den sköna känslan att slå sig ned i en ganska lugn och tyst vagn, få upp datorn och papper som ska läsas och hinna nästan lika mycket på tre timmar på tåget som på en dag på kontoret. Ostört.

Somnade till och med några minuter strax söder om Skövde med näsan i ett remissvar som var en riktig sängfösare. Vaknade av att chefen ringde och lät nog ganska pigg ändå när jag svarade...

- Jo, jo, vi ses i Göteborg i kväll och går ut och äter.

Brukar inte åka så ofta till Göteborg men nu har det blivit två vändor på tre veckor. Och båda gångerna i sol. Göteborg luras.

Jag vet hur det kan vara. Såg frusna studenter på en regnig och blåsig Aveny för ett par år sedan. Det var grått och kallt och en känsla av oktober. Visste man inte att det var i början av juni så skulle man ha undrat vad tusan de höll på med. Studentfester mitt i höstrusket?

Men nu har Göteborg charmat mig två gånger i rad och då är det ju faktiskt en underbar stad att gå hem i efter en matbit på en av Kungsportsavenyns alla ställen. Turistfällorna.

Men lurad och charmad av Göteborg och efter en vända in på turistfällorna mår jag ändå ganska bra nu. Ett svagt men uthärdligt brus i hotellets ventilation. Schyssta kuddar Och en bred säng.

Nu tre dagar med Transport & Logistik-mässan och några möten. Kul.

Jag menar det.

Tiden står still

Lördag förmiddag på Blidö och tiden har stannat. Duggregn som aldrig blir regn på riktigt och aldrig slutar. Verandan målad och står och ser fin ut. Kaffet urdrucket och musiken har tystnat.

Bara vinden som susar diskret och prasslet från en tidning som vänder blad då och då här bredvid. Det är Claes som läser.

Snart har systerson tagit bussen till kompis på norra delen av ön och farmor och farfar, som jag numera kallar mina föräldrar, anlänt och det blir väl kaffe igen.

Sedan ska jag måla sockellister. Och båten ska i.

Men nu står tiden still och prasslet av en tidning är fullt tillräckligt för mina öron. I tystnaden hör jag plötsligt en talgoxe. Fyra holkar har fått invånare denna vår.

När någon drar ur kontakten och allt blir lugnt

Nej, nu skriver jag ett inlägg på bloggen i stället!

Dagen har gått i ett huj. Möten på möten, jobblunch, över till ny storkund för en eventplanering och så medarbetarsamtal med nye medarbetaren. Däremellan ta hand om mejlen då och då "så det inte gömmer sig några bomber där", som jag nyss läste någon uttrycka det...

Rensa skrivbordet och låsa in datorn och full fart mot hissarna och sen svischa hem för att hämta grann-Ida och så ut till Plantagen i Bromma. Shoppa, leta, blanda, ångra och sen leta igen och sen ta emot personalens trötta blickar när vi sist av alla lämnar växtshoppingcentret.

Ida köpte en djungel till hennes terass och jag köpte fyra pelargoner till min balkong. Och så en Japansk dvärgpil! En lång slank stam som påminner lite om mig. Rosa små blommor i det lilla lövverket. Och epitetet dvärg passar ju bra på min lilla pyttebalkong. Hoppas den ska trivas.

In med blommorna, ur jobbkläderna, in i slappkläder, ner i tvättstugan. Ingen har tagit min tid trots att jag är sen och jag skickar en tacksamhetens tanke till husets alla invånare som har annat för sig ikväll. Två 40-gradare laddas och den ena ska ta 49 minuter och den andra 51, upplyser digitalsiffrorna. Uppför trapporna och fixa käk och svara i telefonen som plötsligt börjar ringa när omeletten är klar och sen börjar jag att fundera på om jag ska säga till grannen under att jag tänker skura balkongen nu med såpvatten, så han kan flytta undan ömtåliga möbler till exempel.

Kommer på att jag kan flytta bilen när jag hämtar tvätten och funderar på om jag ska hinna plantera om pelargonerna i fina krukor efter balkongskurningen. Och sen stirrar jag bara rakt fram genom fönstret, ner över kanalen och sjön och mot lamporna som börjar glimma på andra sidan, i Birkastan. Och jag känner hur någon rycker ur kontakten lite fint och hur jag bara direktslappnar av och kommer på att jag kan skura balkongen en annan dag. En annan dag!

Och att pelargonerna inklusive de som övervintrat i mitt sovrum, de kan planteras om och beskäras en annan kväll.

Det kan vara dags att njuta en liten stund. Fundera över vilket te som ska väljas snart. Se fram emot att dotter Carro kommer och hälsar på ikväll efter sena jobbet. Vara glad över att det står en Japansk därgpil och darrar i den småkalla kvällsbrisen på min balkong. Skriva några rader på bloggen. Slå en signal till Ida och sen gå över och kolla på hennes djungel.

I lugn förvissning om att sommaren i sin helhet ligger en bit fram och väntar. Och att det jag inte hinner idag kan jag göra en annan dag.

Sveriges framsida och världens vackraste huvudstad

Torsdag kväll och Göteborg visar sig från sin vackraste maj-sida. Ljummet i luften och endast lätta vindpustar. Jag går från Centralen mot den nedåtgående solen. Hotell Rivertons skye bar och trevligt sällskap och faktiskt champagne i en ishink och hela hamninloppet nedanför våra fötter. En guldkantslucka i vardagen.

Solen blir rödare och dalar ned mot Ramberget. Helgeflundrafilé och en pinot noir fungerar alldeles utmärkt ihop och potatismos med nyriven pepparrot är en delikatess och Göteborg är en fantastisk stad och Älvsnabben ilar mellan fastlandet och bryggorna på Hisingen och Stena Lines tågfärja fylld med lastbilar hinner både glida in, lasta om och lägga ut igen.

Och solen går ned och ljusen tänds och till och med Göteborgs energis felplacerade värmeverk får en viss aura och jag kommer att tänka på motsättningar mellan Stockholm och Göteborg. Eller mellan lokalpatrioter från huvudstaden och framsidan.

Så patetiskt fånigt det kan vara när stockholmare och göteborgare går i klinch med varandra och lyfter sin egen stad till skyarna och dissar den andra. Varför kan de inte se charmen och det vackra hos båda? Som drottning och kung. Som salt och peppar. Som Stockholm och Göteborg. Det vore väldigt halvt med bara den ena.

Små människor tror att de blir stora bara för att de kommer från en stor stad. Kanske uppskruvad lokalpatriotism helt enkelt kommer ur svag självkänsla?

Tänk vad trygg och generös man blir om man är född i Örebro och uppvuxen i Västerås.

Nu skall jag snart gå ut och träffa Tess och Cissi och Sven och några andra. Och äta middag vid vattnet i världens vackraste huvudstad.

Mycket jag inte förstår

Det är mycket som får mig att gapa och fundera över hur en del människor fungerar. Vi bor ju i samma land i samma tid och ser samma nyheter och samma debatter har chans att påverka oss och vi går kanske i samma affärer och känner kanske samma känslor inför ett nyfött barn eller avliden mormor. Sorg, glädje, kärlek, längtan efter bekräftelse, medlidande. Jag tror vi har ungefär samma känslomöjligheter.

Intelligenta och kreativa människor, som gör reklamfilmerna för Norrland Guld! Och reklamköpare som vill ha såna filmer och att deras varumärke ska förknippas med fegmachokillar som inte vågar säga till sina fruar och sambos att de ska se på en hockeymatch på TV? Hur tänker de?

Ni kanske har sluppit filmerna då inte hockey-VM på TV lockat så många till en udda småkanal som Kanal 6. Ja, ja det är vår nu och det finns annat att göra än att se en avslagen hockeyturnering. Jag håller med. Men jag har sett ett par matcher och störts mer av reklaminslagen, flera gånger per period, än av halvbra spel från Tre Kronor. Gång på gång dessa rädda öldrickande killar som på fåordig norrländska förklarar för varandra vad de ljög ihop hemma för att få komma ut till puben och se matchen på TV.

- Nej, jag är ute med hunden nu...
- Nej, jag är på simskolan.
- Nej, jag träffar revisorn nu...

Schlurp! Och smack. Öl är gott och hockey på TV är kul och frugan och sambon är farlig och vill bestämma och jag är smart och lurades och smet ut till er andra Norrlands-grabbar... hö, hö!

Kanske några Norrlandskillar med önskan om en annan image, kunde starta en grupp på Facebook: "Vi dricker annat öl tills Norrlands Guld bytt stil"?

Eller också är det kanske så att Norrlandsmän faktiskt är som i Jägarna och i Spendrups reklamfilmer?

Jag kanske överreagerar, tänker du. Men jag gillar hockey och tycker det är tröttsamt att se dåliga reklamfilmer som utgår från att även jag som tittar på är en lite småfeg och smygflabbande machopajas. Stockholm Open i tennis och Scandinavian Masters i golf - inte behöver de som ser dessa tävlingar se skitfilmer i ständiga avbrott...

Stockholms-lagen får stryk i fotbollsallsvenskan. Nu Djurgården av Malmö och Hammarby av Örebro. Det glädjer mig! De lagen och AIK verkar ha flest idioter på läktarna och i supporterskarorna och jag har svårt att unna dem någon glädje.

På vägen hem från Malmö tvingas ett plan att återvända till gaten. Av planet tvingas polisen plocka fem djurgårdssupportrar som levt fan ombord och hotat och slagit medpassagerarna.

Väl i luften överväger piloten att nödlanda då ytterligare sju djurgårdssupportrar misshandlar och terroriserar.

Vad är detta? Jo, det är ett samhällsproblem som inte kommer närmare sin lösning med dialog med idioter. Dessa huliganer har kommit bortom dialogbarhet och förstår bara avstängningar och straff när de går att identifiera. Brott mot flygsäkerheten kan ge fyra års fängelse, säger Aktuellt-reportern.

Ja, men sy in dem på fyra år då.

Jag är inte den som brukat ropa på strängare straff och det gör jag inte nu heller. Jag skriver.

Helt lugnt.

För man kommer till en punkt då man tröttnar, slutligen, på alla supporterbråk och misshandelsfall och polisuppbåd för miljontals kronor årligen och klubbarnas flathet och derbymatcher i Stockholm som går först klockan 20 på kvällen så alla krogar runtomkring fått servera tillräckligt mycket öl så aphjärnorna blivit än mer avtrubbade och festen kan börja!

Heja Malmö FF. De verkar ha fått med en del unga, roliga och tekniska killar med underliga efternamn. Gärna en ny Zlatan och lite ny stolthet i Rosengård!

Äkta glädje!

Såg ni "kosläppet" på ABC-nytt ikväll på 22.15-sändningen?


Det var kvällens, ja förmodligen veckans mest oförställda och oväntade glädje. En massa mjölkkor på en lantgård i Roslagen stod instängda och väntade på att bli utsläppta på första vårbetet efter en lång vinter. Korna känner av spänningen, sa reportern och om det inte var TV-kamerorna som speedade upp korna så såg det faktiskt ut som de kände på sig vad som väntade.

Så öppnades de breda lagårdsdörrarna och korna fullkomligen skuttade ut. Hoppade upp och ner, slängde sig ner i det späda gräset. Snubblade i yran, upp igen och så skuttade de på stället igen. Upp och ner.

Det var ju fullvuxna mjölkkor med stora hängande och slängande juver. Nötboskapens tanter som totalt flippade ut framför kamerorna. En ko-tant snavade lite genant framför kamerorna på väg ut ur lagår´n men hon var raskt uppe igen och sprang ifatt väninnorna och försökta låtsas som ingenting.

Jag blev glad själv av att se det. Se det! Finns på ABC-nytt om du scrollar ner lite.

Och om du inte ska vara med när Olle Carlsson blir kyrkoherde i Katarina kyrka söndagen den 17 maj, så kan du ju åka ut på ett kosläpp i Haninge!

Jag tror jag ska äta lite mer KRAV-märkt kött i framtiden, så man kan vara säker på att många kossor får uppleva den här äkta glädjen.

Grattis Arla till ett bra PR-jobb!