6 månader och 3 dagar och nu slut

Det var december och jag hade en förkylning som inte släppte och det var dagen före julafton. Jag började blogga.

Det var en stor och god upplevelse att få skriva fritt och ganska mycket och med en del positiva reaktioner från läsare som jag visste vilka de var och från helt okända människor.

Nu har det gått 6 månader och 3 dagar och jag lägger ned skrivandet på bloggen. Det är sommar och jag har gjort en lång dag på jobbet men framför allt har jag loggat ut för osannolika fem veckors semester. Jag har lust att göra annat än att sitta framför en datorskärm och tro att livet eller ens en viktig del av livet pågår genom den skärmen.

Uppdatera facebooken och kika lite på andras uppdaterande kan jag göra via telefonen.

Min dotter bloggade i 1 år och 3 månader, sen tog skrivklådan slut och hon gav nog mer tid till en kille i verkliga livet som fick henne att må bra. Ett klokt val. Eller om det ens var ett val, bara det enda möjliga. Min kompis Hans började storstilat blogga efter det jag hade börjat och han skrev väl - vad blev det Hans? - fyra inlägg. Sen tröttnade han. Herregud, tänkte karl´n ingenting innan han började?

Marcus Birro har slutat blogga. En kille jag har kommit att gilla genom hans blogg. Han har inte tid nu och det tycker jag låter väldigt sunt. Ta hand om ditt barn och din kvinna och dig själv och skriv annat utan omedelbar offentlighet, Birro! Det sägs att Birros motspelare på nätet, 1000apor med genialitet men utan poesi eller empati, också ska läggas ned. Ja, det känns väl OK. Alex Schulman kanske håller på att mogna och lyssnar lite inåt. Hans bok om hans far har fått recensioner som pekar i den riktningen.

Men Hälsingemamman knattrar på då och då och ger varma och fina rapporter från ett verkligt liv uppe i skogarna. Det är ju skönt att inte alla lägger ner bloggandet. Det läggs ned så det räcker i det här landet just nu.

Jag lyssnar på Bob Dylans senaste och tänker på att Michael Jackson dött. Jag har en del av Jacksons bästa låtar i iPoden och tycker att han kunde sin grej. Underbart duktig danspopmakare och dansare och som många genier med en sårbarhet och svårighet att hantera det egna livet med balans. Förstår att många saknar honom men känner distans till alla plötsligt självklara påståenden om att han var störst. Vadå störst?

Vem var störst av Elvis, Jimi Hendrix, The Beatles eller eviga Rolling Stones eller ännu mer outtröttliga Dylan eller The Boss eller till exempel Edith Piaf eller Billie Holiday? Och hur jämför man? Lika dumt som att säga att Ingemar Johansson var den största svenska idrottsmannen genom alla tider. Men det kanske ligger i sportens natur att allt ska graderas. Etta, tvåa, störst, mest framgångsrika, snabbast, vunnit flest Stanley Cup.

Börje Salming vann aldrig Stanley Cup och Ingemar Stenmark var usel på störtlopp. Men de stående ovationerna i Toronto för Salming när han kom in på isen i Tre Kronor-tröjan under ett Canada Cup-spel, var en riktig rysare. Ovationer som bara fortsatte tills även den ärrade Salming såg rörd ut och vi som älskar hockey satt hemma i sofforna med så kallad ståpäls!

Nej, när man sitter och bloggar om gamla hockeyminnen en fredagkväll när semestern precis har börjat och det är en varm ljus sommarkväll utanför fönstren, är det bara att inse att bloggandet nått vägs ände. Sluta nu innan du blir patetisk, manar en röst inifrån.

Och jag lyssnar inåt och lägger ner. Jag hoppas vi alla får en skön sommar. Det kan vi behöva, för alla höstar blir mörka så småningom och den som väntar oss om några månader lär inte bli ljusare.

Det har varit skönt och befriande att skriva fritt. Om vad som helst

Kanske något du ska pröva? Vill man inte fortsätta kan man ju alltid sluta.

Snart midsommar

Antagligen ska man sluta blogga om man vill börja med att skriva "ursäkta att ni fått vänta länge på ett nytt inlägg, jag har haft så mycket annat att göra..."

Och med en vecka kvar till semestern, om jag nu kan ta ut den som planerat, så är det kanske dags att gå in för landning nu. Så spänn fast säkerhetsbältena och gråt eventuellt en skvätt eller gäspa på du bara - men nu är det snart slutbloggat för den här gången. När jag drar mot Bohuslän och målarkursen så kommer jag inte att släpa med någon dator för att sitta och skriva, när jag har färg som ännu inte torkat på paletten uppe i ateljén.

Och när jag landar uppe på Blidö så inte ska det vara med nåt dåligt samvete för att jag inte bloggat på ett par veckor.

Jag ser vanligtvis lite på TV men det kanske blir mer av det den här sommaren. När man är ledig och om himlen är grå och sur. Jag såg på TV-nyheterna för några dagar sedan och det kändes som några patetiska reklamfilmer för Vingresor eller Fritidsresor avslutade sändningen trots att det var SVT.

Det stod en gråtråkig man och pratade med en glädjelös röst, han stod vid väderkartorna för dagen, morgondagen och de närmaste dagarna. Och det var bara regnmoln och regnstreck ritat över landet, genom dagsprognoserna.

En leende flicka i blå blus och scarf som avslutning och med ett glatt utropat telefonnummer till Fritidsresor och jag hade ringt och beställt en resa til Turkiet.

Fast jag inte alls vill åka dit, inte nu i alla fall. Och inte vill åka charter. Men det var en ledsam väderleksrapport och den kom efter en helg på landet då det hade regnat oavbrutet i två dygn.

Men nu är det kvällen innan midsommarafton och jag har köpt en flaska av den godaste snapsen - Linieakvavit - och några riktigt goda sillinläggningar. Och jag har pratat med de bästa av värdar, på Ljusterö. Och det blir ett fint gäng som kommer och det blir ingen brist på mat och jag slipper att sova i pumphuset och just nu ikväll blåste regnskyarna mot fönstren som vetter mot havet.

Men jag tror det spricker upp. Imorgon vid sillunchdags senast. Jag tror det blir jordgubbdstårta i ett blygt solsken som tittar fram allt mer kavat bakom moln som förbereder sin flykt. Jag tror det blir grillat gott kött och rött vin på kvällen och att man kan njuta i den ljusa sommarnatten. Möjligtvis insvept i en pläd.

Jag tror det kommer fram en gitarr och att Claes nynnar Norwegian wood och att mörkret skingras och att dagen börjar gry igen vid horisonten.

Jag tror det blir en fin sommar.

Och blir det inte det så får man vara glad att man finns!

Tänk på det och formulera din tacksamhet när det då och då är riktigt bra!

Jag tycker om Sverige

Nationaldagen närmar sig. Jag hör Du gamla, du fria i trailers på TV och André Pops och någon glad tjej pratar om kungen, slottet, ballonger och jordgubbstårta. I SVT på lördag! Jag hör kloka människor prata längtansfyllt om 17:e maj och att "så skulle vi ha det"!

Jag tycker om Sverige. Av många olika orsaker. När både en och annan gnäller på Sverige och allt negativt som sägs vara så svenskt, så brukar jag reagera. Jag pratar sällan skit om Sverige.

Jag tycker om Sverige för vårt välfärdssystem, för framgångsrika svenska företagsidéer som spritt sig över världen, för vårt ambitiösa miljötänkande, för att vi tagit emot så förhållandevis många flyktingar från andra länder. För svenska möbeldesigners och konstnärer och författare och för att vi vågat tänka nytt när det gäller syn på kärlek och sexualitet och tolerans.

För att de som gick före oss kunde enas kring visioner om folkhem och samförståndslösningar.

Jag tycker om Sverige för underbara skärgårdar och djupa skogar och snälla fjäll och för Stockholm och Eksjö och skåningar som vill reta stockholmare när de framhåller sin samhörighet med Danmark. Jag tycker om lite surmuliga norrlänningar som kanske är världens språksammaste om jag slutar betrakta dem som surmuliga norrlänningar.

Jag tycker om Ricardo Brancetti och Renato Vateroni och vad de kan heta, italienarna som flyttade till Västerås på 50-talet och jobbade på ASEA, i gjuteriet. Och pluggade på kvällarna eller spelade fotboll i Västerås Juventus eller på 60-talet startade bageri och bakade det godaste bröd västeråsare någonsin hade ätit eller som startade de första pizzeriorna och bakade riktiga pizzor på tunn knaprig deg. Inga Hawaii-pizzor eller med bearnaise-sås och kebab på. Som berikade det svenska samhället med vårdad italiensk kultur. Precis som jagade latinamerikaner berikade oss på 70-talet och gjorde vårt vardagsrum större.

Jag tycker om köttbullar och rårörda lingon och strömmingsflundror och midsommarafton olch kräftskivor under augustimånen.

Jag tycker om Sverige för att vi inte ens hade en nationaldag när jag växte upp. Vi behövde det inte. Det var en lite vilsen svenska flaggans dag som passerade förbi utan hysteri och jag minns Barnens dag med tivoli eller när Cirkus Scott kom till stan som större och häftigare glädjedagar.

Jag tycker om Sverige för att vi hållit nationalismen på sparlåga. För att vi kunnat känna trygghet i en identitet som hittar storhet och inspiration även i andra kulturer.

Jag hoppas det ska förbli så. Norrmännen som kämpat för att få finnas som nation kan väl få ha sin hurtiga 17:e maj. Men vi behöver inte vara avundsjuka på dem.

Jag skitpratar inte om Sverige. Jag tycker om Sverige varje dag och tycker den svenska flaggan är fin i koloniområdet eller i aktern på båten.

Och 6 juni är bara en av dessa dagar för mig.

Jag tycker om Sverige för att det är okej att inte vara nationalist här.

Konstiga nöjen

X2000 efter att ha smitit från ett möte innan det var slut i Solna. Bokade biljett tidigt så 1:a klass var nästan samma pris som 2:a. Och den sköna känslan att slå sig ned i en ganska lugn och tyst vagn, få upp datorn och papper som ska läsas och hinna nästan lika mycket på tre timmar på tåget som på en dag på kontoret. Ostört.

Somnade till och med några minuter strax söder om Skövde med näsan i ett remissvar som var en riktig sängfösare. Vaknade av att chefen ringde och lät nog ganska pigg ändå när jag svarade...

- Jo, jo, vi ses i Göteborg i kväll och går ut och äter.

Brukar inte åka så ofta till Göteborg men nu har det blivit två vändor på tre veckor. Och båda gångerna i sol. Göteborg luras.

Jag vet hur det kan vara. Såg frusna studenter på en regnig och blåsig Aveny för ett par år sedan. Det var grått och kallt och en känsla av oktober. Visste man inte att det var i början av juni så skulle man ha undrat vad tusan de höll på med. Studentfester mitt i höstrusket?

Men nu har Göteborg charmat mig två gånger i rad och då är det ju faktiskt en underbar stad att gå hem i efter en matbit på en av Kungsportsavenyns alla ställen. Turistfällorna.

Men lurad och charmad av Göteborg och efter en vända in på turistfällorna mår jag ändå ganska bra nu. Ett svagt men uthärdligt brus i hotellets ventilation. Schyssta kuddar Och en bred säng.

Nu tre dagar med Transport & Logistik-mässan och några möten. Kul.

Jag menar det.

Tiden står still

Lördag förmiddag på Blidö och tiden har stannat. Duggregn som aldrig blir regn på riktigt och aldrig slutar. Verandan målad och står och ser fin ut. Kaffet urdrucket och musiken har tystnat.

Bara vinden som susar diskret och prasslet från en tidning som vänder blad då och då här bredvid. Det är Claes som läser.

Snart har systerson tagit bussen till kompis på norra delen av ön och farmor och farfar, som jag numera kallar mina föräldrar, anlänt och det blir väl kaffe igen.

Sedan ska jag måla sockellister. Och båten ska i.

Men nu står tiden still och prasslet av en tidning är fullt tillräckligt för mina öron. I tystnaden hör jag plötsligt en talgoxe. Fyra holkar har fått invånare denna vår.

När någon drar ur kontakten och allt blir lugnt

Nej, nu skriver jag ett inlägg på bloggen i stället!

Dagen har gått i ett huj. Möten på möten, jobblunch, över till ny storkund för en eventplanering och så medarbetarsamtal med nye medarbetaren. Däremellan ta hand om mejlen då och då "så det inte gömmer sig några bomber där", som jag nyss läste någon uttrycka det...

Rensa skrivbordet och låsa in datorn och full fart mot hissarna och sen svischa hem för att hämta grann-Ida och så ut till Plantagen i Bromma. Shoppa, leta, blanda, ångra och sen leta igen och sen ta emot personalens trötta blickar när vi sist av alla lämnar växtshoppingcentret.

Ida köpte en djungel till hennes terass och jag köpte fyra pelargoner till min balkong. Och så en Japansk dvärgpil! En lång slank stam som påminner lite om mig. Rosa små blommor i det lilla lövverket. Och epitetet dvärg passar ju bra på min lilla pyttebalkong. Hoppas den ska trivas.

In med blommorna, ur jobbkläderna, in i slappkläder, ner i tvättstugan. Ingen har tagit min tid trots att jag är sen och jag skickar en tacksamhetens tanke till husets alla invånare som har annat för sig ikväll. Två 40-gradare laddas och den ena ska ta 49 minuter och den andra 51, upplyser digitalsiffrorna. Uppför trapporna och fixa käk och svara i telefonen som plötsligt börjar ringa när omeletten är klar och sen börjar jag att fundera på om jag ska säga till grannen under att jag tänker skura balkongen nu med såpvatten, så han kan flytta undan ömtåliga möbler till exempel.

Kommer på att jag kan flytta bilen när jag hämtar tvätten och funderar på om jag ska hinna plantera om pelargonerna i fina krukor efter balkongskurningen. Och sen stirrar jag bara rakt fram genom fönstret, ner över kanalen och sjön och mot lamporna som börjar glimma på andra sidan, i Birkastan. Och jag känner hur någon rycker ur kontakten lite fint och hur jag bara direktslappnar av och kommer på att jag kan skura balkongen en annan dag. En annan dag!

Och att pelargonerna inklusive de som övervintrat i mitt sovrum, de kan planteras om och beskäras en annan kväll.

Det kan vara dags att njuta en liten stund. Fundera över vilket te som ska väljas snart. Se fram emot att dotter Carro kommer och hälsar på ikväll efter sena jobbet. Vara glad över att det står en Japansk därgpil och darrar i den småkalla kvällsbrisen på min balkong. Skriva några rader på bloggen. Slå en signal till Ida och sen gå över och kolla på hennes djungel.

I lugn förvissning om att sommaren i sin helhet ligger en bit fram och väntar. Och att det jag inte hinner idag kan jag göra en annan dag.

Sveriges framsida och världens vackraste huvudstad

Torsdag kväll och Göteborg visar sig från sin vackraste maj-sida. Ljummet i luften och endast lätta vindpustar. Jag går från Centralen mot den nedåtgående solen. Hotell Rivertons skye bar och trevligt sällskap och faktiskt champagne i en ishink och hela hamninloppet nedanför våra fötter. En guldkantslucka i vardagen.

Solen blir rödare och dalar ned mot Ramberget. Helgeflundrafilé och en pinot noir fungerar alldeles utmärkt ihop och potatismos med nyriven pepparrot är en delikatess och Göteborg är en fantastisk stad och Älvsnabben ilar mellan fastlandet och bryggorna på Hisingen och Stena Lines tågfärja fylld med lastbilar hinner både glida in, lasta om och lägga ut igen.

Och solen går ned och ljusen tänds och till och med Göteborgs energis felplacerade värmeverk får en viss aura och jag kommer att tänka på motsättningar mellan Stockholm och Göteborg. Eller mellan lokalpatrioter från huvudstaden och framsidan.

Så patetiskt fånigt det kan vara när stockholmare och göteborgare går i klinch med varandra och lyfter sin egen stad till skyarna och dissar den andra. Varför kan de inte se charmen och det vackra hos båda? Som drottning och kung. Som salt och peppar. Som Stockholm och Göteborg. Det vore väldigt halvt med bara den ena.

Små människor tror att de blir stora bara för att de kommer från en stor stad. Kanske uppskruvad lokalpatriotism helt enkelt kommer ur svag självkänsla?

Tänk vad trygg och generös man blir om man är född i Örebro och uppvuxen i Västerås.

Nu skall jag snart gå ut och träffa Tess och Cissi och Sven och några andra. Och äta middag vid vattnet i världens vackraste huvudstad.

Mycket jag inte förstår

Det är mycket som får mig att gapa och fundera över hur en del människor fungerar. Vi bor ju i samma land i samma tid och ser samma nyheter och samma debatter har chans att påverka oss och vi går kanske i samma affärer och känner kanske samma känslor inför ett nyfött barn eller avliden mormor. Sorg, glädje, kärlek, längtan efter bekräftelse, medlidande. Jag tror vi har ungefär samma känslomöjligheter.

Intelligenta och kreativa människor, som gör reklamfilmerna för Norrland Guld! Och reklamköpare som vill ha såna filmer och att deras varumärke ska förknippas med fegmachokillar som inte vågar säga till sina fruar och sambos att de ska se på en hockeymatch på TV? Hur tänker de?

Ni kanske har sluppit filmerna då inte hockey-VM på TV lockat så många till en udda småkanal som Kanal 6. Ja, ja det är vår nu och det finns annat att göra än att se en avslagen hockeyturnering. Jag håller med. Men jag har sett ett par matcher och störts mer av reklaminslagen, flera gånger per period, än av halvbra spel från Tre Kronor. Gång på gång dessa rädda öldrickande killar som på fåordig norrländska förklarar för varandra vad de ljög ihop hemma för att få komma ut till puben och se matchen på TV.

- Nej, jag är ute med hunden nu...
- Nej, jag är på simskolan.
- Nej, jag träffar revisorn nu...

Schlurp! Och smack. Öl är gott och hockey på TV är kul och frugan och sambon är farlig och vill bestämma och jag är smart och lurades och smet ut till er andra Norrlands-grabbar... hö, hö!

Kanske några Norrlandskillar med önskan om en annan image, kunde starta en grupp på Facebook: "Vi dricker annat öl tills Norrlands Guld bytt stil"?

Eller också är det kanske så att Norrlandsmän faktiskt är som i Jägarna och i Spendrups reklamfilmer?

Jag kanske överreagerar, tänker du. Men jag gillar hockey och tycker det är tröttsamt att se dåliga reklamfilmer som utgår från att även jag som tittar på är en lite småfeg och smygflabbande machopajas. Stockholm Open i tennis och Scandinavian Masters i golf - inte behöver de som ser dessa tävlingar se skitfilmer i ständiga avbrott...

Stockholms-lagen får stryk i fotbollsallsvenskan. Nu Djurgården av Malmö och Hammarby av Örebro. Det glädjer mig! De lagen och AIK verkar ha flest idioter på läktarna och i supporterskarorna och jag har svårt att unna dem någon glädje.

På vägen hem från Malmö tvingas ett plan att återvända till gaten. Av planet tvingas polisen plocka fem djurgårdssupportrar som levt fan ombord och hotat och slagit medpassagerarna.

Väl i luften överväger piloten att nödlanda då ytterligare sju djurgårdssupportrar misshandlar och terroriserar.

Vad är detta? Jo, det är ett samhällsproblem som inte kommer närmare sin lösning med dialog med idioter. Dessa huliganer har kommit bortom dialogbarhet och förstår bara avstängningar och straff när de går att identifiera. Brott mot flygsäkerheten kan ge fyra års fängelse, säger Aktuellt-reportern.

Ja, men sy in dem på fyra år då.

Jag är inte den som brukat ropa på strängare straff och det gör jag inte nu heller. Jag skriver.

Helt lugnt.

För man kommer till en punkt då man tröttnar, slutligen, på alla supporterbråk och misshandelsfall och polisuppbåd för miljontals kronor årligen och klubbarnas flathet och derbymatcher i Stockholm som går först klockan 20 på kvällen så alla krogar runtomkring fått servera tillräckligt mycket öl så aphjärnorna blivit än mer avtrubbade och festen kan börja!

Heja Malmö FF. De verkar ha fått med en del unga, roliga och tekniska killar med underliga efternamn. Gärna en ny Zlatan och lite ny stolthet i Rosengård!

Äkta glädje!

Såg ni "kosläppet" på ABC-nytt ikväll på 22.15-sändningen?


Det var kvällens, ja förmodligen veckans mest oförställda och oväntade glädje. En massa mjölkkor på en lantgård i Roslagen stod instängda och väntade på att bli utsläppta på första vårbetet efter en lång vinter. Korna känner av spänningen, sa reportern och om det inte var TV-kamerorna som speedade upp korna så såg det faktiskt ut som de kände på sig vad som väntade.

Så öppnades de breda lagårdsdörrarna och korna fullkomligen skuttade ut. Hoppade upp och ner, slängde sig ner i det späda gräset. Snubblade i yran, upp igen och så skuttade de på stället igen. Upp och ner.

Det var ju fullvuxna mjölkkor med stora hängande och slängande juver. Nötboskapens tanter som totalt flippade ut framför kamerorna. En ko-tant snavade lite genant framför kamerorna på väg ut ur lagår´n men hon var raskt uppe igen och sprang ifatt väninnorna och försökta låtsas som ingenting.

Jag blev glad själv av att se det. Se det! Finns på ABC-nytt om du scrollar ner lite.

Och om du inte ska vara med när Olle Carlsson blir kyrkoherde i Katarina kyrka söndagen den 17 maj, så kan du ju åka ut på ett kosläpp i Haninge!

Jag tror jag ska äta lite mer KRAV-märkt kött i framtiden, så man kan vara säker på att många kossor får uppleva den här äkta glädjen.

Grattis Arla till ett bra PR-jobb!

Äntligen hockey-VM?

Så tillhör man minoriteten igen!

När de flesta sportfånar pratar fotboll, så gäspar jag och letar nyheter om hockey-övergångar. Inte ens i första hand i elitserien. Allsvenskan. Västerås.

När Champions League slutspelet mellan Europas största fotbolls(bo)lag, drar till sig intresset då smygläser jag om Stanley Cup-slutspelet. Och när många längtar efter svenska fotbollslandslagets nästa kvalmatch till VM - eller är det EM? - så nöjer jag mig med hockey-VM som just rullat igång och försöker knysta om lite uppmärksamhet.

Men devalveringen är ett faktum. Tre Kronor är inte lika mycket värda som när jag var pojk. Flytten till TV 3 för gissningsvis 20 år sedan har gjort att man tappat många tittare i flera generationer. NHL som plockar över många unga europeiska spelare innan de hunnit bli folkkära i sina hemländer och NHLs sena slutspel om Stanley Cup, bidrar till att sänka värdet på de europeiska landslagen. Och alla turneringar som Sweden Hockey Games, gamla Izvestija som blivit Channel One Cup och de andra turneringarna som ingår i Euro Hockey Tour... och så på det ett uttunnat VM varje år. Vem orkar bry sig, så där på riktigt?

Det har blivit kvantitet i stället för kvalitet och jag tror hockeyn har en del att lära från eller åtminstone avundas fotbollen som bara har VM vart fjärde år och EM vart fjärde.

Hockeyn i OS är ju en riktig höjdare med alla världens bästa spelare på plats. Det kanske vore läge för hockey-VM vart fjärde år och så hockey i OS vart fjärde år?

Intressant ämne så här när våren charmar och värmer? Nja, jag skrev ju inledningsvis att jag tillhör minoriteten. Den lilla grupp som blir glad av att Patrik Berglund anslutit till Tre Kronor i Bern...

Twittra?

Funderar inte på att börja twittra.

Man kan väl skriva med max 140 tecken här med. Om man nu har så lite att säga.

Det här är 144 tecken. Givande?